Förbränningsmotorlok

Nja 7

1952. levererade Motala Verkstad med tillverkningsnummer 982-984 tre look till NJA. De fick nr 7-9 senare 107-109 och slutligen 507-509. De vägde 35 ton och var utrustade med Meadow motor med avgasturbin från Brown Boveri för överladdning. Meadow motorn byttes i mitten av 1960-talet till Scania D 815 om 205 hp. Dragkraften blev 5.8 ton. Hydraulkoppling och växellåda behölls. Omkring 1975 byttes till en Scania DS 11-40A med turboladdning och effekt 290 hp vid 2200 rpm. Kopplingen byttes till en allison TC 564 medan växellådan behölls. Vikt 36 ton. Drag kraft 7.2 ton. Hastighet 25 km/h.

Lokomotor SJ littera Z64 nr 392

Ingenjörerna vid SJ gillade kraftöverföring från motorn via stänger till drivhjulen. Det som började med ångloken dök också upp bland de små lokomotorerna. Z64 är ett exempel hos Norrbottens museum. SJ köpte Z64-loken av Deutz i Tyskland som ett motorsvagare komplement till de större V3-loken, som också köptes i Tyskland. De användes främst som växellok, men också i godstrafik på kortare sträckor. Lokens största tillåtna hastighet är 32 eller 53 km/t, beroende på vilken växel som är inkopplad.

Lokomotor SJ littera Z3 nr 280

På 1950-talet levererade tyska Deutz tio lokomotorer till SJ. Litterat på dessa var först Z42 men de hamnade sedan i Z3-familjen. Z3-lokomotorerna användes bland annat på Inlandsbanan innan de starkare Z65-lokomotorerna kom. I Arvidsjaur användes Z3 parallellt med Z65 och fick då smeknamnet ”Strykjärnet”. Under 1970-talet överfördes Z3 till tjänstefordonsparken och några lok överlevde in på 1990-talet.

Pages