Elektrolok

Ellok SJ littera Ud nr 868

När stambanorna elektrifierades beställdes de första elektriska växelloken, littera U som senare blev Ua. Det var ett treaxligt koppelstångslok med hytt i ena änden och lång motorhuv. De tre Ua-loken 1925 följdes av en beställning av en serie Ub-lok 1929, De fick hytten placerad i mitten. De följdes av ytterligare beställningar fram till år 1946. LKAB köpte också 14 sådana lok. När det behövdes ytterligare växellok i början av 1950-talet, beställdes den modernare varianten Ud.

Ellok SJ littera Hg nr 780

När SJ under 1930-talet började elektrifiera även mindre sidobanor med lägre standard än huvudlinjerna, krävdes lättare lok. Asea och SJ tog därför i samarbete fram H-loken, enhytts boggielok. Det började med Ha-lok, därefter Hb, Hc, Hd och så Hg. Under resans gång blev loken längre och hytten flyttades så att huvarna blev olika långa. Utseendet ledde till smeknamnet ”strykjärn”. Sist och bäst blev Hg som levererades i 65 exemplar till SJ 1947-1951. Asea byggde också sju Hg-lok till TGOJ. Hg-loken användes i lättare persontåg, godståg och i växling.

Ellok SJ littera Öd 450

Järnvägarna elektrifierades och knuffade undan ångloken, men det fanns spårområden där elektrisk drift inte var möjlig. Det gällde till exempel hamnspår och industriområden. Detta behov födde batteriloken. De första tre batteriloktyperna som SJ anskaffade hade littera Öa, Öb och Öc. De drevs alla via batterisatsen på loken och de kunde inte köras med elkraft direkt från kontaktledningen. När Öd-loken började levereras 1942 hade detta problem lösts. Det kan drivas antingen med växelström från kontaktledningen eller likström från batterierna.

Pages