När SJ under 1930-talet började elektrifiera även mindre sidobanor med lägre standard än huvudlinjerna, krävdes lättare lok. Asea och SJ tog därför i samarbete fram H-loken, enhytts boggielok. Det började med Ha-lok, därefter Hb, Hc, Hd och så Hg. Under resans gång blev loken längre och hytten flyttades så att huvarna blev olika långa. Utseendet ledde till smeknamnet ”strykjärn”. Sist och bäst blev Hg som levererades i 65 exemplar till SJ 1947-1951. Asea byggde också sju Hg-lok till TGOJ. Hg-loken användes i lättare persontåg, godståg och i växling. I norra Sverige användes loken i lokalgodståg men också i persontåg under högtrafik. Under 1970-talet fick 36 Hg-lok multipelutrustning och ny littera Hg2. Två Hg2 kunde dra tunga godståg och de fortsatte att gå i trafik under hela 1980-talet. De sista loken slopades 1992 och vid TGOJ 1993.
Foto: Martin Lpångström, Hg 780 på Boden C 2015.
Data
Axelföljd ............................................. Bo’Bo’
Längd ö. b. ....................................12500 mm
Hjulbas ...........................................8500 mm
Drivhjulsdiameter ............................ 1100 mm
Tjänstevikt .................................63,6-64,8 ton
Adhesionsvikt ............................63,6-64,8 ton
Effekt: ............................................ 1300 kW
Dragkraft .............................................16 Mp
Sth ...................................................80 km/h
Antal tillverkade ..........................65+7 (TGOJ)
Tillverkningsår ................................1947-1951