För malmtågsväxlingen krävdes det starka växlingslok. Det behövdes också lok för att skjuta på malmtågen uppför de brantaste stigningarna. Därför konstruerades N-loket, ett så kallat tanklok som hade kol och vattenförråden på loket och alltså ingen vagn bakom, som kallas tender. N-loket började levereras år 1900 för Malmbanan, men det visade sig lämpa sig på stora bangårdar över hela landet och fram till 1920 kom det därför att byggas det totalt 64 lok.
Inför byggandet av Malmbanans norra avsnitt, Kiruna-Riksgränsen stod det klart att SJ:s godstågslok av littera G inte skulle klara de stora vtransportvolymer som förväntades. Det skissade därför på ett lok som skulle klara 1000 tons tågvikt, 28 lastade malmvagnar med 35 ton i varje vagn i 8-10 promilles stigningar. Då ingick emellertid påskjutningslok av littera N från Stenbacken till Kajsaniemi samt från Abisko till Vassijaure. Resultatet blev ett tvåcylindrigt kompoundlok med 16 tons axeltryck och som tillverkades i 20 exemplar.
