Experimentet med lådvagn (se Mbr 106745) manade inte till efterföljd, så konstruktörerna återgick till bottentömmning, men hade stora svårigheter att finna en luckkonstruktion som kunde tömma vagnen tillräckligt snabbt, vilket Mb 106746 är ett bevis på. Vagnen har erhållits som gåva från SSAB.
När den treaxliga malmvagnskonstruktionen (se Mar 106743) inte räckte till längre, förespråkade en del lådvagnar av amerikansk modell, varför Mb 106745 tillkom. Den var enkel i uppbyggnaden, men krävde vagnvändare för lossning. LKAB:s intresse var minst sagt ljumt eftersom lossningsstationerna krävde stor ombyggnad och svårigheter uppstod vintertid. Det var inte roligt när en stelfrusen 80-tons malmklump på en gång föll ned i lossningsfickan och ibland måste den sprängas sönder med dynamit.
Detta är den sista länken i utvecklingen av den treaxliga malmvagnen, men här var det definitivt stopp. Kraven på ökad kapacitet hade undan för undan stegrats och ledde 1957 till denna provvagn försedd med axlar för 25 tons axeltryck och med en lastförmåga på 60 ton. Elva exemplar tillverkades och utsattes för omfattande tester. Men bottenluckorna var för små i förhållande till volymen och vad värre var, spårkrafterna blev alltför stora. Det treaxliga konceptet måste slutligen överges. De fem första vagnarna såldes till Domnarvet för interntransporter och resten skrotades.
