Museifordon

Ellok SJ littera Z nr 31

Det här är det allra första svenska elektriska lokomotivet. Detbyggdes av Asea som försökslok och stod klart vid årsskiftet 1909/10 när den elektriska försöksdriften i Värtan avslutats. Loket har en annorlunda stil, med en drivboggie och en löpboggie. Egentligen skulle loket förses med två drivbggier men SJ valde att banta projektet. Efter försöksdrift i Tomteboda och anpassning till 15 Hz bogserades loket till Kiruna dit det anlände den 9 september 1914. Det övertogs den 16 september av SJ. Loket sattes in i lokaltrafiken mellan lokstationen och Kiruna C.

Ångfinka SJ littera Fo3 nr 25714

Under ånglokstiden värmdes persontågen med ånga från loket. När stambanorna elektrifierades på 1920-talet uppstod ett problem då vagnarna inte hade utrustning för elektrisk uppvärmning. SJ beställde därför 15 stora ångfinkor, som levererades 1926 för Västra Stambanan, Stockholm-Göteborg. Ångfinkan var i princip ett ånglok utan drivmaskineri och bemannades med enbart en eldare. Ångfinkorna kom också till användning när tågen blev så stora att ånglokets ångvärme inte räckte. I Norrland användes ångfinkor i den så kallade tysktrafiken under andra världskriget.

Ånglok SJ littera E2 nr 1329, 1456

E-loket byggdes för Norrlandstrafiken, ett lätt lok med lågt axeltryck som skulle fara varsamt fram med det då bräckliga spåret på stambanan. Det var den första loktypen vid SJ där ångcylindrarna placerades innanför lokets ramverk. För lokpersonalen bjöds det också på lite extra komfort, sluten hytt, så kallad Norrlandshytt. Tidigare hade lokhytterna varit öppna baktill. E-loket byggdes i 130 exemplar åren 1907-1920. Åren 1935-1951 byggdes 90 lok om och försågs med en främre löpaxel. De ombyggda loken betecknades E2.

Pages