År 1923 beställde Statens Järnvägar 50 ellok inför elektrifi eringen av stambanorna i södra Sverige. De fick litteran D och två varianter: Dg för godtåg och Ds för snälltåg.
D-loken byggde i väsentliga drag på Oe- och Of-loken som tidigare levererats för Malmbanan. Sammanlagt kom 333 D-lok att tillverkas fram till 1943. De första seriena fick korgar i trä, men från 1933 fick loken stålkorgar.
Under åren fick D-loken allt kraftigare motorer och nya littera kom till. Dk kom
Tänk er en bil där drivhjulen är direkt kopplade till motorns vevaxel. Ingen växellåda, motorn får hålla samma varvtal som drivhjulen. Det finns ingen sådan bil, men det fanns sådana lok på Malmbanan. Det var de första elektriska loktyperna för malmtågen och ett hade beteckningen Oa. Det är ett dubbellok, två lika stora lokhalvor med var sin jättelika elmotor. Den mäter två meter i diameter och är direktkopplad med en koppelstång till lokets blindaxel. Oa-loken kom 1915 när Riksgränsbanan Kiruna-Narvik var elektrifierad.
Det här är det allra första svenska elektriska lokomotivet. Detbyggdes av Asea som försökslok och stod klart vid årsskiftet 1909/10 när den elektriska försöksdriften i Värtan avslutats. Loket har en annorlunda stil, med en drivboggie och en löpboggie. Egentligen skulle loket förses med två drivbggier men SJ valde att banta projektet. Efter försöksdrift i Tomteboda och anpassning till 15 Hz bogserades loket till Kiruna dit det anlände den 9 september 1914. Det övertogs den 16 september av SJ. Loket sattes in i lokaltrafiken mellan lokstationen och Kiruna C.
