E-loket byggdes för Norrlandstrafiken, ett lätt lok med lågt axeltryck som skulle fara varsamt fram med det då bräckliga spåret på stambanan. Det var den första loktypen vid SJ där ångcylindrarna placerades innanför lokets ramverk. För lokpersonalen bjöds det också på lite extra komfort, sluten hytt, så kallad Norrlandshytt. Tidigare hade lokhytterna varit öppna baktill. E-loket byggdes i 130 exemplar åren 1907-1920. Åren 1935-1951 byggdes 90 lok om och försågs med en främre löpaxel. De ombyggda loken betecknades E2. Ett av våra E2-lok hyrdes ut till Norge under kriget, med placering i Narvik. Efter den tiden kallades loket för ”Quislingen”. Också E och E2-loken hängde med till ånglokens sista år vid SJ, 1972. I Norrbotten användes de på Inlandsbanan, Piteåbanan, Haparandabanan och som reservlok på stambanan.
Foto: Jan Bergsten, E2 1329 med persontåg Gammelstad - Karlsvikshyttan.
Data
Axelföljd ................................................1´D-3
Cyl. dim. ..................................500 x 640 mm
Längd ö. b. ...................................17 650 mm
Hjulbas ........................................ 13 850 mm
Drivhjulsdiam. .................................1 388 mm
Löphjulsdiam. ....................................970 mm
Tjänstevikt .........................................91,0 ton
Adhesionsvikt ....................................50,0 ton
Dragkraft .............................................9,0 Mp
Sth. ...................................................70 km/t
Byggt antal ............................................90 st
Byggår ...........................................1907-1920
Ombyggnadsår ...................................1935-51