Under ånglokstiden värmdes persontågen med ånga från loket. När stambanorna elektrifierades på 1920-talet uppstod ett problem då vagnarna inte hade utrustning för elektrisk uppvärmning. SJ beställde därför 15 stora ångfinkor, som levererades 1926 för Västra Stambanan, Stockholm-Göteborg. Ångfinkan var i princip ett ånglok utan drivmaskineri och bemannades med enbart en eldare. Ångfinkorna kom också till användning när tågen blev så stora att ånglokets ångvärme inte räckte. I Norrland användes ångfinkor i den så kallade tysktrafiken under andra världskriget. När alla personvagnar fått elvärme ställdes ångfinkorna i beredskapsförråd. Vår vagn var 1952 placerad på V distriktet (Luleå) tillsammans med sex andra Fo3-vagnar.
Foto: Jan Bergsten, Ångfinka SJ littera Fo3 25714 Fo3 25714 i Notviken 85-04-10.
Data
Längd ö. b. ........................................... 12,8 m
Rostyta ................................................1,4 kvm
Eldyta ................................................44,8 kvm
Tjänstevikt ...........................................47,0 ton
Byggt antal ................................................. 15
Byggår .....................................................1926